Fyra fantastiska barn!

Så har de äntligen kommit - tvillingarna, en flicka och en pojke. Ja, eller för två veckor sen kom de under lite smått dramatiska omständigheter 7 veckor för tidigt. Små, nätta, alldeles perfekta bebisar kom till oss på självaste Alla hjärtans dag. Deras första 10 dagar tillbringade vi på sjukhus inskrivna på neonatalavdelningen. I veckan fick vi komma hem och här hemma fortsätter vården med besök av den neonatala hemsjukvården.


Så här har vi dem!

Pojke, 1912 gram, 44 cm!

Flicka, 1784 gram, 44 cm!



 

Nu är jag 4-barnsmor på riktigt. Det känns alldeles galet. Jag ser mig omkring i vardagsrummet när vi alla är samlade och försöker förstå att jag har fyra barn. Fyra fantastiska barn!

 

 

Semlor!

Tjejerna har varit hemma hos kompisar och lekt idag. Och hem kom de med hembakta semmelbullar. Marcus och jag har pratat om att göra egna bullar, men insett att i år kommer det inte att ske. Nästa år kanske. Och så får vi istället hemleverans! Vilken lycka! Så tillsammans satte vi igång och vispade grädde och fyllde semlor med mandelmassa och grädde. Mmmm va gott! Tänk vilka härliga vänner man kan ha!

Semmelbak!

Jag väntar än...

För ett och ett halvt år sedan skickade jag in mitt examensbevis, arbtesintyg mm till skolverket för att få min lärarelegitimation. Och så började jag vänta...vänta...och...vänta. Och jag väntar ännu. Ett halvår senare ringde jag in för att fråga hur det går med ärendet. "Din grupp står på tur härnäst att behandlas." Fick jag som svar. Åh tänkte jag, då kanske jag kan ha min lärarlegitimation i handen lagom tills jag börjar jobba till hösten. Haha, att jag ens kunde tro något sådant. Idag ringde jag och frågade vad det är som försiggår. Jag förklarade för kvinnan i luren att jag skickat in mina papper för ett och ett halvt år sedan och undrar hur det ligger till med min ansökan. "Den är under behandling nu, så håll koll på din e-postadress." Så kanske, kanske, kanske kan jag få den när jag börjar jobba igen efter föräldraledighet.

Det ironiska är att jag som utbildad lärare från dag ett ska följa skollag, läroplan, kursplaner till punkt och pricka annars tittar skolinspektionen ogillande med sina granskande ögon på skolan. Men vem tittar på skolverket när de inte får ut lärarlegitimationer i tid?

Nu hoppas jag att det är som de på skolverket säger. Att jag, eftersom jag arbetat inom skola och barnomsorg på heltid minst ett år innan mina studier och för att jag tog examen innan 1 juli, 2011, ingår i en undantagsgrupp som ska få sin lärarlegitimation utan att behöva genomgå ett mentorsår. I annat fall är det väl bara att vänta igen då....

Vad drömmer du om...?

 6 veckor av påtvingad, ofrivilligm vila. 6 veckor av försiktighet och restriktioner. 6 veckor då andra får göra sånt åt mig som jag i normala fall kan själv. 6 veckor av väntan. 4 veckor (lite drygt) tills tvillingarna kommer ut med planerat snitt. Om inget hinner hända däremellan. De första fem veckorna gick relativt fort och snabbt. Kroppen kändes trots komplikationerna relativt stark. Sen kom en ny blödning och det är som att jag inte känner igen mig längre. Kraftiga sammandragningar utan minsta ansträngning, halsbränna, ryggen värker, höften strejkar och jag samlar på mig vätska. Jag tröstar mig med att detta är tillfälligt. "This too shall pass!" Fyra veckor till, sen är den här delen över. Då börjar en ny fas, återhämtning och livet som 4-barnsmamma. Jag längtar (och hoppas självklart på ett problemfritt, komplikationsfritt snitt och återhämtning). Det finns lite saker jag lägtar efter och drömmer om att återigen kunna göra. Här är min lilla lista, utan inbördes ordning:

Gå på promenad.
Baka
Laga mat
Gå till kyrkan
Träna
Åka till badhuset med min familj
Bada bastu
Vara ute
Busa och leka med mina barn
Sy
Åka ut till mina föräldrar

Jag kommer säkert på fler saker som jag glömt i denna lista. Man blir så medveten om vad mycket man har att vara tacksam för när man ställs inför oplanerade situationer i livet. Man kommer även på saker man skjutit på framtiden. Som att starta en blogg - det har jag funderat på länge, men inte tagit mig tid till att göra. Förutom det så skulle jag vilja lära mig baka bröd, ut och resa, renovera hemma... Drömmarna är många och jag tänker inte skriva ner alla här och nu. Men vad drömmer du om? Vad har du skjutit på framtiden och inte tagit tag i? Nu kanske det är dags!

Byggmästaren!

Emma och Matilda har tillsammans en ansenlig samling av Lego Friends. Emma har nyligen upptäckt hur lätt och roligt det är att följa instruktionerna för att bygga ihop allt. Dagligen sätter sig vår lilla byggmästare och river en av konstruktionerna för att sedan följa instruktionerna för att få ihop bitarna igen.

För en tid sedan satte jag stopp för rivandet och byggandet. Det skapade för mycket konflikter mellan tjejerna och beskrivningarna gick sönder.

Idag kom Emma och Matilda hem från mummi och ukki (mormor och morfar) efter nästan en vecka hemma hos dem. Bland det första Emma viskar i mitt öra är att det är ganska länge sen hon fick bygga något Lego Friends. Jag gav med mig och sa att det var helt ok att riva och bygga upp igen. Hon valde en av byggnaderna till det stora ridlägret som Matilda fick i julklapp. Inte den lättaste av byggnader, men hon har byggt den tidigare så det gick bra även denna gång. Hon är allt vår lilla byggmästare...

Fotona är tagna vid ett tidigare byggtillfälle.
 

Förskoletankar

Jag är inte den som basunerar ut mina politiska åsikter och tankar till höger och vänster och kommer inte göra det nu heller, men jag läste något som fick mig att reagera. I dagarna gick socialdemokraterna ut med att de vill införa allmän förskola från två års ålder. Ok, det innebär ju inte att det är obligatoriskt. Så länge jag som förälder och individ har rätt att VÄLJA SJÄLV så bryr jag mig inte om grannen eller någon annan för den delen sätter sina barn i förskola tidigt, sent eller aldrig. Eller bryr och bryr...jag är ändå av den åsikten att en ettåring och en tvååring inte har behov av förskola, så det är inte för deras skull, men det är ett litet sidospår. Kanske delar jag med mig av de tankarna en annan gång.

Hur som helst. DN publicerade en artikel kring just socialdemokraternas förskolepolitik. Artikelt går att läsa här: DN:s artikel

Det jag reagerar på är att det skrivs att "Socialdemokraterna ser satsningen på förskolan som en del i att förbättra de sjunkande skolresultaten i grundskolan och gymnasiet."

Det jag undrar över - har man inte bedrivit denna politik i åratal nu utan framgång? Fler och fler barn slussas tidigt in i förskolan, som dessutom lider av stora barngrupper, lite personal och små resurser. Det vi ser är dock att skolresultaten sjunker. Det är dags att bromsa, utvärdera och tänka i nya banor. Här är den senaste från Skolverkets hemsida om 2009 år PISA undersökning: PISA

Jag har själv mina två barn på förskola. Fantastisk, engagerad personal och barnen trivs. Men då tackade jag under lång tid nej till ett flertal platser som vi erbjöds då jag ansåg att förskolorna inte höll måttet. Och dessutom är jag till 100% övertygad om att mina barns skolframgångar inte är beroende av huruvida de går på förskola eller inte. Det som till stor del kommer vara avgörande är hur mycket tid, ork och engagemang vi som föräldrar kan ge våra barn.

En annan sak som socialdemokraterna driver hårt är viljan att avskaffa vårdnadsbidraget. Detta rimmar illa hos mig då detta innebär att man avskaffar valfriheten. Ja, det finns säkerligen de som argumenterar för att ska ni vara hemma länge med barnen får ni väl klara er själva, utan en massa bidrag. Jag kan till viss del hålla med, men då ska man veta att enligt Skolverket så var totalkostnaden per inskrivet barn i förskoleverksamhet år 2011, 122 300 kr. Alltså 10 192 kr/mån. Vid 33 % skatt som en del kommuner har behöver man som hushåll med ett barn i förskola tjäna 30 885 kr/mån. Ni kan själva fortsätta uträkningen. Här hittar ni uppgifterna: Skolverket

Jag har svårt att tro att samtliga hushåll som har två barn i förskoleåldern tillsammans tjänar 61 770 kr/mån, vilket krävs för att ekvationen ska gå ihop. Här går man back skattemässigt. Är det inte då bättre att främja en senare förskolestart och hjälpa de hushåll som så önskar genom ett vårdnadsbidrag?

Ja, som sagt, bara några tankar från min sida vad gäller förskola, förskolestart och valfrihet kring barnomsorg...