Skam den som ger sig...

Emma har under hösten och vintern försökt lära sig att vissla. Ibland har hon frustrerat gett upp ett par dagar när hon inte fått till tekniken. Men skam den som ger sig! Rätt som det var, kom det annat än bara luft ur munnen när Emma formade läpparna och blåste ut! Med sin nyvunna kunskap fortsatte hon att vissla. Här får ni ett litet smakprov.

"Åh, tack mamma!"

Vi väntar ju tvillingar. Redan vid första ultaljudet såg vi tydligt att den ena är en pojke. Den andra tvillingen var inte lika tydlig, men det såg ut att vara en flicka. Det har blivit ett par ultraljud sen dess och igår var vi på ytterligare ett. Marcus passade då på att fråga om det var lättare att se om den andra var en flicka. Barnmorskan tittar och letar och får ingen tydlig bild, men på det hon ser så verkar det vara en flicka. Men hon sa också att det oftast är flickorna de tar fel på. Så vi är fortfarande inte helt säkra. (Men jag tror att det är en flicka).

Hur som helst...vid middagsbordet igår kväll frågade Emma om det hade gått att se om den andra tvillingen var en flicka eller en pojke. Jag svarade henne att det troligtvis är en flicka varpå hon slänger sig om min hals och utbrister:

"Åh, tack mamma, tack!"

Under kvällen berättar Emma sedan för mig att hon ska hjälpa till att välja kläder till bebisen och ta hand om henne. Och när bebisen blir större så ska Emma fläta hennes hår.

Undrar vilken reaktionen hade blivit om jag sagt att det blir en pojke...?

Inte den bästa bilden, men det ligger två små där inne...

Ultraljud, läkarbesök, barnmorska ... ultra...

ljud, läkarbesök, barnmorska... Så har livet sett ut sen vi kom hem från sjukhuset för några veckor sen. Varje vecka har det varit minst ett besök. Men nu är nästa vecka besöksfri (peppar, peppar). Det vill säga om inget händer, och det håller vi tummarna för att det inte gör.

Med allt detta flängande kan jag ibland undra över om man på något sätt skulle kunna effektivisera allt. Bunta ihop besöken liksom. Som det är nu är jag beroende av andra för att ta mig till diverse besök och för deras skull vore det ju enklare om allt kunde skötas samtidigt.

Oavsett vilket så inser jag hur bra vi har det! Den vård jag får är för att se till att jag och bebisarna mår bra. Den är "gratis" (ja jag vet att vi betalar skatt för den, men ni förstår vad jag menar). Och vården är bra! Allt kontrolleras även om det såg bra ut sist jag var där. Och jag vet inte hur många gånger jag hört en läkare, barnmorska eller någon annan säga: "Ring om det är något. Det är bättre att du ringer en gång för mycket."

Vad jag vill säga är att jag känner mig trygg. Trygg med vetskapen om att vad som än händer de kommande sju veckorna fram till planerat snitt så kommer de jag möter göra vad de kan för att jag och bebisarna ska må bra!

Mamma, ska vi pärla?

Att pärla har länge varit en favoritsysselsättning för Matilda. Hon väljer ofta stjärnan och en del i det är nog att hon kan göra ett M som i ... just det ... Matilda. För det har hon lärt sig. M är Matildas bokstav.

Ser ni M:et?

Mmmmmmmjölk!

Jag konsumerar inte särskilt stora mängder mjölk. Inte i vanliga fall. Men den senaste tiden har den blivit min bästa vän. Väl hemkommen från sjukhuset efter andra vändan märkte jag av en gravidåkomma jag tidigare inte stött på under min graviditet. Halsbränna. Det beror nog på koktailen av antibiotika, niferex och annat jag är tvungen att stoppa i mig, tänkte jag. Det går över. Men så blev det inte riktigt.
     Jag har under mina två tidigare graviditeter förskonats denna åkomma och önskade mig inte detta denna gång heller. Men nu kom det som ett brev på posten. Jag väntade tålmodigt på att det skulle ge med sig, men insåg efter några dagar att här krävs det förändring. Så jag googlade. Och där fanns det råd om ditten och datten vad gäller just gravid och halsbränna. Allt från vilken sorts mat och dryck som är bra att stoppa i sig till vilka mediciner som hjälper. Ja, någon medicin var jag inte intresserad av. Det kändes som att den koktail jag redan fått i mig kunde få räcka ett tag framöver.

Alternativet var att ändra på kosten.
Undvika starkt kryddad mat (inte ett större problem att undvika)
Äta små portioner (ja, det får ju inte plats så mycket just nu i alla fall)
Undvika stekt och grillat
Undvika äpplen och citrusfrukter.
Undvika choklad (aj då....)
Undvika juice.....

Ja, listan kan säkert göras superlång och det är nog olika för olika personer. Jag hittade även en del tips på sådant jag kan äta som ska lindra halsbrännan. Mandlar, kolsyrat vatten och mjölk var några av förslagen.
     Jag har inte kunnat äta nötter på hela graviditeten och kolsyrat vatten är jag lite skeptisk emot om det verkligen hjälper. Men mjölken då? Jag testade och till min förvåning så lindrades besvären. Det fungerar till och med till den grad att jag kan äta sånt som ger mig halsbränna i vanliga fall om jag dricker ordentligt med mjölk efteråt. Så mjölken har för tillfället blivit min bästa vän...

En bok i varje rum...

Jag tycker om att läsa och har ofta fler än en bok på gång samtidigt. På så sätt har jag alltid någon bok att läsa som jag känner för just då. Just nu är det Ödehuset av William Paul Young och Jane Austens Stolthet och fördom (fast på engelska förstås) som jag läser. Till det ligger det en Chicken Soup for the Soul på nattduksbordet om jag bara vill läsa något kort på kvällen. Dessutom tar skrifterna en plats i mitt hjärta och något jag försöker se till att jag dagligen får min dos av.

Sir Richard Steele ska ha sagt

"Läsning är för själen vad motion är för kroppen."

Jag håller verkligen med. Jag tycker om att röra på mig. Allt från att simma, springa och cykla till att åka slalom och långfärdsskidor och långpromenader ger mig förnyad fysisk energi. På samma sätt får en bra bok mig att koppla bort alla dagens intryck och funderingar. Jag försvinner in i en annan värld där allt som pågår i det "verkliga" livet inte existerar. Jag läser om andras bekymmer, glädjeämnen, upptäckter och framgångar. Både verkliga och fiktiva. Jag rensar samtidigt mitt sinne och min hjärna och har energi till nästa dags äventyr och funderingar.

Legobygge

Hemma med minstingen idag, då hon är hostig och snorig. Och jag själv ger mig inte ut på några länge utflykter. Men att fylla dagen med aktiviteter har inte varit något större problem. Legobygge har varit ett av de projekt hon pysslat med. Här är några av hennes kreationer som hon så snällt sedan givit till pappa och storasyster som varit iväg till kyrkan under dagen.

Minikocken rycker in!

För inte så länge sen sa Emma att hon vill lära sig laga mat och baka. Så idag är det Emma som står för fredagsmyset. Minikocken bakar en kladdkaka! Jag har ett enkelt recept här hemma som jag tyckte var lämpligt att börja med, där hon kan göra i stort sett allt själv bara någon berättar vad som står i receptet.

Bakat med kärlek!

 

Välkommen!

Välkommen hit! Här är min plats i cyberrymden och jag har förhoppningar om att hinna och kunna dela med mig lite av vad som sker i min vardag. Jag är en gift, blivande 4-barnsmamma. Två tjejer på 5 och 3 år har vi redan och i mars väntar vi tvillingar. Det vill säga...om de stannar kvar så länge... Ett par sjukhusvändor har det hittills blivit pga komplikationer och för tillfället är det vila och minimal ansträngning som gäller.
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot vad som komma skall! Förhoppningen är att jag mellan varven ska ha tid, ork och möjlighet att dela med mig av allt det härliga vi får vara med om. Hoppas att du vill följa med på vår resa!