Frihet!

Känslan som infinner sig när jag inser att jag inte längre är beroende av andra för att ta mig utanför husets fyra väggar är befriande. Jag blir alldeles sprallig inombords när jag inser att jag inte längre är begränsad vad gäller min rörelseförmåga och vart jag kan ta mig. I alla fall inte lika begränsad som jag varit sen årsskiftet.

Idag av alla dagar, med nyfallen snö på vägarna vågade jag mig ut på ett litet äventyr till BVC. Jag tog bussen dit och promenerade hem. Och jag orkade hela vägen. Visst är kroppen trött nu på kvällskvisten och jag känner att både rygg och mage värker. Så det blir soffläge resten av kvällen. Välförtjänt sådan. Och det lär dröja några dagar innan jag ger mig på ett sådant äventyr på nytt. Men bara vetskapen om att kroppen sakta men säkert återhämtar sig och att jag inom en överskådlig framtid faktiskt kommer att kunna börja bygga upp dess styrka igen - det är frihet!